Namnet ger en association till något läskigt och kusligt. Kort och gott handlar det om turism där själva attraktionen , på ett eller annat sätt berör död, lidande, katastrofer och andra utmärkande mänskliga öden. Vid första påseende kan det verka aningen skumt och i vissa fall lite morbid. Men det handlar om vår allas bakgrund och  historia, oavsett vi var på plats eller bara läst om händelserna i efterhand.

Att besöka en historisk plats, om än hemsk, är ofta i många fall ett sätt att bearbeta eller förhålla sig till historien. Platserna i fråga utgör då ofta en högst påtaglig och konkret rekvisita till vår allas historia. En grav utan historia är troligen rätt ointressant. Finns däremot en kontext och en röd tråd som binder samman en spännande och i bland hemsk del av vårt historiska arv, så blir graven eller platsen en ytterst konkret inramning för den enskilde åskådaren.

Ett konkret exempel på detta är den våg av andra världskriget, som fortfarande sköljer över oss i filmer och böcker, och som högst påtagligt spökar i bakgrunden för en stor del av den politiska scenen även idag. Ett exempel på detta är alla de besök som varje år görs på D-dagens landstigningsstränder i Normandie eller i Nazi-Tysklands beryktade dödsläger runt om i Europa. Hur otrevliga dessa besök och miljöer än är så måste besökarna både äta, åka och bo, vilket utgör stapelvarorna i den turistiska affären. En annan turism i ämnet är vallfärdandet till olika musikikoners sista viloplats, med allt ifrån Mozart till Michael Jackson.

Intresset för dessa platser och lämningar finns i allra högsta grad och kommer att nyttjas av besökande turister, oavsett en turistentrepenör gör en affär på det eller ej.

Hur kan ett turistföretagande se ut inom dark tourism?

Själva det turistiska företagandet skiljer sig inte nämnvärt från annan turism. Det är den vanliga fyrklövern av bo, äta, åka och sova. Och beroende på besökarens preferenser och avsikter, samt själva besöksmålets karaktär så blir själva företagarinsatsen formad därefter. En exalterad guide på en kyrkogård kanske har hela sin utkomst i just områdets gravtradition, emedan taxichaffören väl är en del i den turistiska kontexten men personligen inte är mer involverad än att hon transporterar folk till och från hotellet invid kyrkogården.

Vem är besökaren?

Slagfält, gravar och annat som vittnar om en våldsam historia, har alltid haft ett visst uppmärksamhetsvärde för den breda massan av allmänt intresserade turister. I synnerhet om det är historiska landmärken som kan härledas till en bredare krets en den närmaste lokalbygden. För den sk bredare massan är dock dessa lämningar knappast en avgörande dragare för dess beslut att besöka platsen, men väl värt att göra ett kort besök på när man i alla fall är i närheten.

Annars finns det primärt två grupper, som med lite förarbete, är både lönsam och tacksam. Närmast tänker jag på:

– besökare med specialintressen

– besökare som på ett eller annat sätt har en koppling till historien bakom dessa minnesmärken.

Här är förmågan att förädla och förpacka historien, den avgörande faktorn. Och sedan via rätt kanaler nå aktuell grupp. För både specialintresserade och folk med någon typ av anknytning handlar det primärt inte om övertyga för att få besökaren att vilja komma, för intresset finns redan. Däremot handlar det om att komma upp med ett attraktivt och passande erbjudande för den aktuella gruppen.

På universitetet i Lancashire England, finns Institute for Dark Tourism Research, vars webbsida är väl värd att besöka.

Här hittar du en bra och matnyttig facebook-sida i ämnet: Facebook/darktourism

Per Lejoneke